Senaste inläggen

Av Jonna - 7 juni 2016 18:04

Jag är hos M. Trots att vi är två så känner jag mig så sjukt ensam mitt i allt.
Det är så stora beslut som ska tas. Och det ligger på mig - som alltid. Men det är väl lättare och lägga över ansvaret på någon annan. Antar jag.
Är bara så inni helvete less. Att behöva fråga " får jag en puss ?" Det börjar bli jävligt ledsamt. Och jag tror att hela jag är matt. Så.. Ensamhet i en tvåsamhet. Skitkul. Verkligen.

Av Jonna - 13 maj 2016 02:00

Det har varit väldigt tuffa månader, väldigt tuffa. Men sen jag började med Mary kay så har livet börjat kännas roligt igen på nått vis- Dom ger mig galet mycket energi. Och det är så otroligt härligt.

Sen smått smått börja dejta igen, fantastiska M. Men  efter vad jag gått igenom tar jag det vääääldigt långsamt. Ingen stress ingen press.

Så är det som så att pusselbitarna börjar falla på plats igen ? Att det kanske är min tur att få vara lycklig igen ? Jag törs inte hoppas ens längre. Men ändå längst innerst gör man ju det - Hoppas.

Sitter i M lägenhet och väntar på att han ska komma hem från jobbet och kan med handen på hjärtat säga att just nu är jag faktiskt lycklig, jag ler mer, skrattar mer. Tror jag har funnit nån sorts harmoni i själen. Visst det finns yttre omständigheter som gör att jag blir ledsen men jag tror det goda överväger det dåliga just nu.

Och det kanske är en känsla man ska komma ihåg då dagen är fylld av ångest att jag faktiskt kunde få må såhär bra.



Jonna

Av Jonna - 5 maj 2016 23:15

Det talar verkligen olika språk och jag tror inte jag kan tolka alla än.

Jag har upplevt dom stora sorgerna, kampen mot cancer med T. Förlusten med mamma.

Det är mycket väldigt mycket för en människa. Och då står man ostabilt ett tag, lite som bambi på hal is.

Och det är i det läget jag står nu.

Hjärtat värker, pulsen skenar, mardrömmar som förföljer en på daglig basis.

Jag skriker tyst, jättetyst. Önskar nog att nån kunde rädda mig ur det här.

Har så mycket jag är lycklig över- Väldigt mycket men idag gör det jävligt ont



Out

Av Jonna - 20 april 2016 01:51

... You are not going that way.

Varit tyst här nu ett tag. Men jag har verkligen inte haft lust att skriva. Eller orken ens.
Saknar saknar. Men vet inte om det är T eller Andreas som skevar. Nått är det. Men det kanske är en kombo ?
Annars flyter dagarna på här. Nya projekt nya tag.
Tog beslutet att börja med Mary Kay igen. Där känner jag mig som hemma kan man nästan säga. Alla produkter allt pepp man får. Men det är med stort hjärta. Stort engagemang. Hårt arbete. Men att alltid se framåt. Sätta nya mål. Nya tag. Varje dag. Så kommer belöningen sen. Och jag hoppas jag kommer att nå topparna. Bergen molnen och himlen.

Nätterna är långa när man ligger sömnlös och grubblar på livet. Livet med adhd. Hehe. Dock skönt att få reda på vad det är som gör att jag blir så skev i hytten och inte sover. Dock är det jobbigt som fan att inte få sova. Men när vi justerar concertan så kanske det blir lättare ??!!

Nu 01,55 film och mys i nya soffan.

Gjorde iordning en vägg till förra veckan. Älskar det.

Av Jonna - 29 januari 2016 19:36

Ni får ursäkta redan nu om texten blir knasig, ny telefon och vi är inte sams riktigt gå från iPhone till Samsung var en riktigt tålamodsprövning haha, men det blir nog bra i slutändan. Och ni som undrade det blev en Samsung galaxy s6 edge.. Puhhhh jävla långt namn om inte annat haha.

Ville mest ge en updatering om att jag lever och mår bra, sitter och suger på en cider och bara har det gött Liksom.

Visst alkohol varje helg ett tag nu , men jag har ju två år att ta igen hahahaha ;)

Men det är väl okej här, var på läkarsamtal igår och ska äntligen få insatt concerta men måste pissa rent dvs utan benso och morfin i blodet. Men det sjuka är att jag är positiv på tramadol WTF och jag svär på gud att jag inte tagit nån jävla tramadol jag spyr ju som en gris av dom. Nån som vet varför det ger utslag, om det är någon annan medicin som ger det utslaget ?

Helt stört.

Saknar min Linn gör jag också så hon får gärna komma hem snart så vi får ut och härja och slåss på krogen haha.

Tokfia kom hem nuuuuuuuuuu.



Kärlek.

Av Jonna - 21 januari 2016 05:28

Efter nätter där jag vaknat, skrikandes, gråtandes, svettig så struntade jag helt enkelt i att gå och lägga mig.

Så inatt har jag storstädat hela lägenheten, diskat om allt porslin som fanns. Skurat köksskåpen invändigt och utvändigt. Skurat badrummet från golv till tak. Och däremellan så målade jag visst naglarna. Känner väl tröttheten börjar komma nu, men då kanske man kan lägga sig på soffan och sova någon timma. Men ändå är jag inte direkt trött faktiskt. Har väl jobbat upp en hel del energi ( Och en hel kanna kaffe på det ) Nån mer som lider av mardrömmar så ni vaknar av att ni gråter ? ? Dela gärna med er utav era erfarenheter. Men det har varit så många nätter på raken nu så hela kroppen skrek verkligen NEJ NEJ NEJ gå INTE och lägg dig. Men har ju fått mycket gjort och det är ju guld värt egentligen. Skulle kunna åka ner på stan vid 10 och kolla läget iofs. Nått kul hittar man säkert om man letar litegrand bara.

Tänkte iaf ta en tripp till ÖoB för dom hade sjukt fina kökssaker där, köpte en servettask i trä som det står " Servetter " på och vill kika lite närmare helt enkelt. Sen är jag sugen på typ lårhöga ljusstakar i silver som man ställer blockljus på. Så nått sånt vill jag väldigt gärna ha här hemma.

Vet liksom inte vad jag ska skriva längre, måendet är verkligen som en bergochdalbana. Igår ville jag bara att dan skulle ta slut så jag fick gå och lägga mig. Idag / inatt har jag mått riktigt riktigt bra men det har väl sina orsaker antar jag.

Jag märker trots sorgen av T att jag verkligen saknar en man, en partner, en livskamrat.

Någon sa till mig att man bara får en stor kärlek i sitt liv. Och jag har ju redan haft min kärlek. T var ju mitt allt.

Innebär det att jag aldrig kommer träffa nån igen ?

Jag menar vill ju träffa nån, bilda familj ochsåvidare. Men det känns så långt borta jag är ändå 30 snart.

Det känns lite som om tiden rinner ifrån mig på nått vis. Men man ska aldrig stressa fram nått sådant här, det kommer utav sig själv när det väl är dags OM det blir dags dvs. Nej usch så bitter jag låter men jag är nog fasiken kärlekskrank helt enkelt. Vill ha nån och skeda med liksom. Nån som skriver på en post it att han älskar mig. Ja allt det där som har med kärlek och göra helt enkelt.

Annars så flyter det väl på här, besvikelserna är jävligt många. Men dom tar jag med en klackspark. Och det jag lärt mig utav det är att jag inte ska vara så snäll, måste lära mig att sätta gränser och inte hjälpa allt och alla helt enkelt. Fixa jobb åt dig ? Nej,

Köra dig någonstans ? Nej

Låna dig mer pengar ? Nej

Jag måste verkligen börja sätta gränser ordentligt och måste bli hårdare och verkligen bli hårdare liksom. Det är nog helt enkelt läxan.

 

Bilder från igår kväll och inatt    

Av Jonna - 17 januari 2016 13:08

Det känns lite så iallafall, inte länge sen alls jag låg på botten och kravlade. Det är bara några dagar sen jag träffade den förbannade Dr Holger. Aldrig aldrig igen.

Jag måste våga stå starkare än någonsin. Våga att ta klivet för att bli lycklig igen. J gör mig galet glad och det är ändå en helt fantastisk känsla, jag måste VÅGA lita på den bara att njuta av livet, varandra. Ja allting.

Förutom att en idiot tog strypgrepp på mig på den lokala puben så mår jag faktiskt riktigt bra idag. Bra musik i öronen. En snygg karl i sängen ;) Kan det bli bättre egentligen ? Helt ångestfri är jag på det också. Bara det är ju ett stort plus i kanten.

Vad händer mer, jag målar naglarna mer och mer. Kommer inte ihåg vem som tipsade om det men det är ångestlindrande, just nu är dom granitgråa skitläckert. Och under nyår var dom porrigt röda. Precis som det ska vara.

Jag stöter på så otroligt mycket härligt folk nu och jag njuter av varenda sekund. Att träffa nya människor är ändå det jag livnär mig på. Därmed är det helt galet skönt att JAG känner glädjen i det igen. Är väl medveten om att jag kommer att dippa igen, kanske redan i morgon men just nu, idag. Precis just nu är jag bara nöjd med tillvaron så jag tror inte att jag ska analysera det för mycket utan bara go with the flow så att säga. Vad händer mer ?! Jo jag fyller ju 30 snart 6 Februari närmare bestämt. Och jävlar vilken åldersnoja jag har haha. Letar gråa hår och rynkor för dom kommer väl automatiskt när man fyller år direkt på klockslaget va ? * fnissar*


Nej so long

 

Av Jonna - 9 januari 2016 21:17

I morgon är det två år sen.

Två år av oändligt med tårar, saknad och ångest. Kan inte begripa att åren gått så fort. Vad har jag uträttat under dom här åren egentligen ? Förutom inläggningar på psyk och mer mediciner i blodomloppet ?

Livet känns otroligt orättvist. Fruktansvärt orättvist. Varför skulle dom ta dig för ? Ta nån våldtäktsman istället.

Kommer fortfarande ihåg hur du luktade, hur du fick rynkor kring ögonen när du skrattade.

Jag kommer nog ihåg allt. Men just nu väger sorgen mycket mer än nått annat.

Snälla, jag vill möta dig på andra sidan, ta din hand och vandra mot himlaporten. Det här är inget liv. Sorgen som river river i bröstet. Vet inte vem jag är utan dig, eller vem jag var. Är jag så förändrad som det känns ?

Vet ingenting längre, mer än att jag är påväg rätt in i väggen igen. Håller på med allt man inte får göra. Och det måste få ett stopp, ett slut. Men vad ska jag göra ? ! Snälla jag ropar ju.


                                                  
    Snälla kom tillbaka till mig.

 

Presentation

29 årig tjej som vill visa dom båda sidorna av hur psykisk ohälsa kan yttra sig. Det här är mina tankar och min ventil. Tycker du inte om det jag skriver ? Då får du nog läsa någon annan blogg.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

J.Smith

J.Smith


Skapa flashcards