Alla inlägg under november 2015

Av Jonna - 30 november 2015 09:40

Livet känns tungt. Ja då är det jävligt tungt. Åter inlagd på 44an och hela historien känns misslyckad. Det kanske man borde tatuera in i pannan så slipper folk fråga.
Det är en bra avdelning. Det är det men dagarna går så sjukt långsamt. Man tittar på klockan och räknar ner tills man får gå och lägga sig. Som nu tolv timmar kvar. Jag har varit vaken i två liksom. Detta är en resa som jag uppenbarligen behöver göra för att få må bättre. Dock känns det som
Om skiten aldrig tar slut. Bhlää vet inte ens vad jag ska skriva längre.

Hade mys förra helgen iaf

Av Jonna - 21 november 2015 16:16

Idag har jag verkligen fått en ögonöppnare.

Träffat en man som levt ett otroligt hårt liv. Men det som fick mig att börja tänka till när vi möttes hos honom. Han hade inte mycket, ganska sunkigt om man nu får säga så boende. Men han var SÅ LYCKLIG skrattade log och var så välkommnande och mån om att jag skulle få må bra. DET om något fick mig att verligen börja tänka till.

Jag suckade senast i morse över att jag nog egentligen behöver dammsuga men han hade det väldigt skitigt och då insåg jag vad mycket jag verkligen har. Min fina lägenhet som jag ömt har bonat om för att jag ska trivas här. Det är relativt rent. Men inte är jag lyckligare för det. Kanske för stunden när man precis gjort om då kanske. Men inte annars och denna man  som skrattade så och hade ett sånt fint otroligt sätt att jag blev otroligt tagen av hela situationen.


Så hädanefter ska jag tänka efter en gång före. För grejen är att jag är sjukt priviligerad med allt vad jag äger. Och en dag så önskar jag att man får känna på samma lycka som denna man förmodligen känner.


Önskar er en trevlig lördag


Av Jonna - 17 november 2015 14:30

Ibland att livet gick i svartvitt.

Av Jonna - 11 november 2015 15:28

Leva det här livet längre, jag orkar verkligen, det finns inte ett uns energi kvar i kroppen längre.

Jag ska alltid ställa upp på allt och alla. Men när jag faller, vem finns då till där för mig ?
 Inte många har jag märkt. Är trött på att lyssna på att någon är på väg / sitter på psykakuten osv och att nån som ligger inne som vill att jag ska ringa och fördriva tiden med denne jag KLARAR inte av det längre. Jag gör det verkligen inte det.

Och då får jag höra istället att jag inte bryr mig att jag skiter i mina vänner och detta börjar bli otroligt jobbigt


Så varför ska jag då behöva leva vidare. ?

Av Jonna - 8 november 2015 17:18

En helt fantastisk dag.

Pappa har varit här och fikat, och jag älskar varenda minut han är här. Vi har kommit varandra otroligt nära det senaste halvåret när mitt mående börjat stabilisera sig. Och jag har en pappa som ingen annan. Han finns där i vått och torrt, han får mig att skratta genom tårar. Han får mig att känna mig älskad. Och har man ingen mamma så betyder ju givetvis pappa mer än allt. Lillebror och farmor också givetvis. Men bandet till pappa är något jag varje dag försöker vårda så ömt jag kan. Att han vet att jag älskar honom från månen och tillbaka hit. 

Jag är glad att pappa valde just mig som första barnet, jag är så otroligt tacksam för allt han gör för mig varenda dag. 

Det är fantastiskt. 


Så älskade pappa. Tack för idag du är en fantastisk pappa och jag kunde inte önska mig en bättre far. 


/ Skruttan pruttan 


 




Och hittade en rolig photoshop app pics art heter den =)


 

Av Jonna - 7 november 2015 13:38

Det går verkligen upp och ner här, nu är jag ju sjuk fysiskt också det är liksom toppen på isberget så att säga.

Men jag kämpar, det gör jag. Folk upplever mig piggare och mer framåt men jag vet inte ja.

Tycker väl att jag står på samma ställe som innan jag blev inlagd men borde nog kanske inse att jag tagit mig lite framåt.

Men vissa dagar känner man bara bhlaaaaaa orkar inte vill inte kan inte, men det är väl helt okej att få känna såhär vissa dagar också. Kanske bättre dag i morgon ?!

Skäms nästan för att säga det men vissa dagar så längtar jag tillbaka till lugnet på psyk där det iaf fanns fina människor att prata med plus personal då givetvis.

Boendestöd samt kontaktperson är ju på gång så det ska väl bli lättare antar jag.

Just boendestödet ska hjälpa mig att bromsa på tempot lite är ju överallt och städar och fixar och inte direkt sitter still det blir ju inte bra det heller. Sen kontaktperson eftersom jag sluter mig som en mussla när jag mår dåligt. Behöver tvingas ut till att göra grejer.


Well well nu lite kaffe om nu min hals behagar att få ner det.


Hittade en sjukt gammal bild  men ack så fin

 

Presentation

29 årig tjej som vill visa dom båda sidorna av hur psykisk ohälsa kan yttra sig. Det här är mina tankar och min ventil. Tycker du inte om det jag skriver ? Då får du nog läsa någon annan blogg.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

J.Smith

J.Smith


Skapa flashcards