Nästan det. Efter sol så kommer regn alltid.
Fått mått bra en hel helg. Igår föll jag som en timmerstock. Jag vill ju inte kämpa mer. Så varför fortsätter jag ? Det finns ingen logisk förklaring till det. Försöker med alla medel jag kan. Bra musik i öronen. Mindfullnes. Tv. U name It. Jag har provat garanterat.
Och denna gång orkar jag fan inte ställa mig upp igen. Allt känns jävligt meningslöst.
Jag är meningslös. Och denna gång är det inte jag som vinner striden.

Det där hur det svänger så fruktansvärt i humöret.
Har haft en riktigt fin helg men vaknade med världens ångest, tror jag drömt om henne. Ja henne kommer jag att berätta mycket om, för en stor del till att jag mår dåligt beror just på henne.
Men bara att försöka ta en lugn dag och inte glömma bort att andas.
Börjar nästan kännas som ett straff att få må bra några dagar, sen bakslaget som ett brev på posten så att säga.
Har mycket funderingar på vem jag är och vars jag kommer ifrån. Vem är Jonna EGENTLIGEN ?
Jag har märkt att under helger så har det skrattats och fnissats rätt ordentligt, jag tror på att det är den riktiga Jonna, faktiskt så tror jag det. För av det jag kan komma ihåg så är jag en glad skit helt enkelt. Men det är jobbigt som fan när ångesten tar över och man blir nästintill handlingsförlamad. Det är väl därför jag funderar på om jag är manodepressiv. För blir tokmanisk, sen ner ner ner ner det blir bara kaos helt enkelt.
Och har börjat gå i sömnen igen, vaknade på toa av att fötterna sov. Riktigt obehagligt. Ställde mig upp och stöp rätt baklänges. Tur jag har litet badrum helt enkelt. Men men, så idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra.. Försöka sova ikapp lite kanske ? Eller bara försöka grotta ner mig i fler filmer eller liknande ?
Kommentera gärna med tips om vad man kan göra en sådan här mulen dag.

Helg.

För första gången på länge så har jag verkligen njutit av denna helg. Umgåtts med vänner som betyder oerhört mycket för mig.

En trevlig dag ute hos C igår ( trots att jag somnade två timmar ) Bara lugn och ro helt enkelt. Att bara sitta ner och äta tillsammans var verkligen uppskattat.

Tror mycket på att detta kan bero på att för första gången på 1 1/2 år som jag faktiskt är smärtfri.

Visst jag bröt ju tån i torsdags men det är ju en annan femma. ( Slå aldrig tån i sänggaveln det gör jävligt ont )

Så jag tror mycket av min energi och mitt glada humör kommer ifrån det. Men jag gnäller verkligen inte, det var länge sen jag kände mig såhär avslappnad och faktiskt ler och skrattar.

Sen tror jag ju verkligen på att venlafaxinet hjälper mig. Visst varit som jag skrev ett helvete att sätta in den men om detta har en bidrangande faktor till att jag mår såpass bra så säger jag inget mer om det.

Det blir en lugn vecka, bara terapi på schemat. Men jag brukar i regel gilla den där timman där jag får prata om allt och ingenting.

Tror vi ska prata om att jag har väldigt svårt för att säga ifrån och nej helt enkelt.

Ni får gärna kommentera vad ni vill läsa om så ska jag försöka ordna det.

Tack för att ni finns

Somnade ju i soffan igår kväll igen, glömde kvällsmediciner och hela baletten vilket resulterade i att jag vaknade 05,50. Börjar bli lagom tjatigt.

Men men idag ska jag upp till C, umgås och tvätta om min tvätt är tanken. Känner en viss ångest som klumpar sig i hjärtat men försöker tänka bort det, att solen skiner och att det är riktigt skönt ute.

Jag kommer att skriva mycket om sorgen, min älskade T som dog i sviterna av cancer i hjärnan. Precis som jag skrev igår så är detta min lilla ventil för att få ur mig det som faktiskt behöver komma ut. Och kan jag hjälpa någon på vägen så är det toppen.

Jag älskar dom här mornarna, kaffe en cigg och bara skriva skriva skriva. Det är väldigt härligt och tror det kan leda ångestmonstret åt ett annat håll så att säga. Men på nått vis så är jag stabilare än på länge och jag tror det har med venlafaxininsättningen. Visst jag mådde sinnesjukt dåligt under inkörningsperioden, men nu har vi höjt styrkan och jag känner nog att livlusten växer sig lite starkare varje dag. Och att jag har min plats här på jorden ändå.

Tänkte köra bildbombdeluxe här enjoy.                  

Det var lika bra att byta blogg. Finns människor som inte ska vara hos mig och läsa. Se hur länge det håller dock.
Jag är i regel en glad härlig tjej. Men jag kämpar också med psykisk ohälsa som borderline och GAD ( vi testar om på mig för jag stämmer inte in på borderline ).
I januari förra året så avled min pojkvän som var även min bästa vän. Även det kommer ni att få läsa om i bloggen.
Jag kommer skriva när jag är glad. Arg eller ångestfylld. För på nått vis så måste jag få ur mig alla tankar då är en blogg det absolut bästa. För via bloggen har jag även träffat " cyber " vänner. Men dom står mig också otroligt nära. Väldigt nära.

Madame här tyckte det var smart och dra tån i sängstommen. Bra där. Fm en bruten tå och halva nageln var borta. Gjorde jävligt ont kan Jag informera.

Har även struma och har gått upp nått så otroligt mycket i vikt. Men ska opereras och då ställs det rätt med ämnesomsättningen igen och jag går ner i vikt. Även denna resa kommer ni få följa med på.
Så jag hoppas vi kan både skratta och gråta tillsammans.

J

Är mitt första inlägg här.

Ni får följa en 29 årig tjej bosatt i Värmland och hur jag kämpar med psykisk ohälsa.

Mer info får ni om mig då jag flyttat bloggen.

J