Låg och funderade igår kväll innan jag somnade ( fick sova fyra timmar iallafall ) Så är bra sliten än men men.

Jag har ju blockerat ut vissa människor ur mitt liv och det är människor som är så sjukt otacksamma, inte kan använda ordet tack. Utan bara gör mig matt med samma tjat varenda dag, jag förstår inte riktigt, borde man inte märka själv att man sliter ut en annan människa, eller är man så mycket upptagen av sig själv att man inte ser hjälpen man faktiskt får.

Är väldigt medveten om att jag också mår skit mellan varven och behöver hjälp när jag känner " Jag orkar fan inte mer "

Men jag lyssnar alltid på mina vänner när dom har ont i själ och hjärta. Men det är en fin gräns om vad som blir för mycket, man lär prata om andra saker också.

_____________________________________________________________________________________________________

Till nått roligare, pappa var uppe med sin nya flickvän igår och det gjorde mig så otroligt varm i själen, jag har inte sett honom så lycklig på många många år. Och kan nog inte komma på nån annan än han som förtjänar det mer än han faktiskt.

Är pappa lycklig så är jag lycklig så enkelt är det med det.

Nu mer kaffe och försöka vakna ur koman här

På återseende.