Det har varit väldigt tuffa månader, väldigt tuffa. Men sen jag började med Mary kay så har livet börjat kännas roligt igen på nått vis- Dom ger mig galet mycket energi. Och det är så otroligt härligt.

Sen smått smått börja dejta igen, fantastiska M. Men  efter vad jag gått igenom tar jag det vääääldigt långsamt. Ingen stress ingen press.

Så är det som så att pusselbitarna börjar falla på plats igen ? Att det kanske är min tur att få vara lycklig igen ? Jag törs inte hoppas ens längre. Men ändå längst innerst gör man ju det - Hoppas.

Sitter i M lägenhet och väntar på att han ska komma hem från jobbet och kan med handen på hjärtat säga att just nu är jag faktiskt lycklig, jag ler mer, skrattar mer. Tror jag har funnit nån sorts harmoni i själen. Visst det finns yttre omständigheter som gör att jag blir ledsen men jag tror det goda överväger det dåliga just nu.

Och det kanske är en känsla man ska komma ihåg då dagen är fylld av ångest att jag faktiskt kunde få må såhär bra.

Jonna