Efter nätter där jag vaknat, skrikandes, gråtandes, svettig så struntade jag helt enkelt i att gå och lägga mig.

Så inatt har jag storstädat hela lägenheten, diskat om allt porslin som fanns. Skurat köksskåpen invändigt och utvändigt. Skurat badrummet från golv till tak. Och däremellan så målade jag visst naglarna. Känner väl tröttheten börjar komma nu, men då kanske man kan lägga sig på soffan och sova någon timma. Men ändå är jag inte direkt trött faktiskt. Har väl jobbat upp en hel del energi ( Och en hel kanna kaffe på det ) Nån mer som lider av mardrömmar så ni vaknar av att ni gråter ? ? Dela gärna med er utav era erfarenheter. Men det har varit så många nätter på raken nu så hela kroppen skrek verkligen NEJ NEJ NEJ gå INTE och lägg dig. Men har ju fått mycket gjort och det är ju guld värt egentligen. Skulle kunna åka ner på stan vid 10 och kolla läget iofs. Nått kul hittar man säkert om man letar litegrand bara.

Tänkte iaf ta en tripp till ÖoB för dom hade sjukt fina kökssaker där, köpte en servettask i trä som det står " Servetter " på och vill kika lite närmare helt enkelt. Sen är jag sugen på typ lårhöga ljusstakar i silver som man ställer blockljus på. Så nått sånt vill jag väldigt gärna ha här hemma.

Vet liksom inte vad jag ska skriva längre, måendet är verkligen som en bergochdalbana. Igår ville jag bara att dan skulle ta slut så jag fick gå och lägga mig. Idag / inatt har jag mått riktigt riktigt bra men det har väl sina orsaker antar jag.

Jag märker trots sorgen av T att jag verkligen saknar en man, en partner, en livskamrat.

Någon sa till mig att man bara får en stor kärlek i sitt liv. Och jag har ju redan haft min kärlek. T var ju mitt allt.

Innebär det att jag aldrig kommer träffa nån igen ?

Jag menar vill ju träffa nån, bilda familj ochsåvidare. Men det känns så långt borta jag är ändå 30 snart.

Det känns lite som om tiden rinner ifrån mig på nått vis. Men man ska aldrig stressa fram nått sådant här, det kommer utav sig själv när det väl är dags OM det blir dags dvs. Nej usch så bitter jag låter men jag är nog fasiken kärlekskrank helt enkelt. Vill ha nån och skeda med liksom. Nån som skriver på en post it att han älskar mig. Ja allt det där som har med kärlek och göra helt enkelt.

Annars så flyter det väl på här, besvikelserna är jävligt många. Men dom tar jag med en klackspark. Och det jag lärt mig utav det är att jag inte ska vara så snäll, måste lära mig att sätta gränser och inte hjälpa allt och alla helt enkelt. Fixa jobb åt dig ? Nej,

Köra dig någonstans ? Nej

Låna dig mer pengar ? Nej

Jag måste verkligen börja sätta gränser ordentligt och måste bli hårdare och verkligen bli hårdare liksom. Det är nog helt enkelt läxan.

Bilder från igår kväll och inatt