Äntligen på hemmaplan igen, det är verkligen som dom säger att borta bra men hemma bäst.

Det har varit otroligt jobbigt på psyk. Mycket saker som händer som jag inte ens kan skriva i bloggen. Men en del folk kan verkligen inte bete sig det är väl det.

Men jag känner mig starkare än på väldigt väldigt länge. Och det är en fantastisk känsla. Det har hänt mer på en vecka än vad det gjort på sex år via öppenpsykiatrin. Ska få boendestöd, fått kedjetäcke som jag ska hämta på tisdag. Har fått igång psykologen så dom ska göra både en vanlig utvärdering och neuropsykiatrisk utredning om vad det egentligen är för fel på mig. För ingen tycker jag passar in i mallen borderline. Och jag är benägen att hålla med där fakiskt.

Men jag blir otroligt varm och ödmjuk för alla fina vänner jag fått på psyk, en tjej har jag kommit väldigt nära fina fina Linn. Vi har likvärdiga saker vi gått igenom så vi klickade som fan och det är så härligt. Och jag blir otroligt ödmjuk och tacksam för att jag fått träffa alla dom.

Så nu idag kommer socialpsykiatrin och se på vilket sätt boendestöd kan hjälpa mig.

Sen tar jag det väldigt lugnt märker att jag blir trött av väldigt lite. Men har iallafall dammat, dammsugit skurat golven faktiskt fått i mig frukost.

Tror det var allt men jag känner mig ganska tillfreds ändå läkarsamtalet var väldigt jobbigt dock, ena läkaren ( at- läkare ) Var sjuuuuukt otrevlig och sa bara " Jag är inte otrevlig, jag är bara bestämd och konsekvent ) Öhhh så sitter hon med mobilen i näven en bit bort i rummet riktigt illa.

Men men JAG ÄR HEMMA och jag hoppas jag slipper psyk något mer nu. Det räcker.

    HEJDÅ AVDELNING 44 VI SES ALDRIG MER IGEN