Nu.
Men orken har verkligen inte funnits där. Ligger åter inlagd att vare sig sova äta eller umgås går inte i längden. Och jag har min pappa att tacka för allt. Han som såg varningssignalerna. Läkaren nere på akuten ville först inte skriva in mig men pappa förklarade lugnt och sakligt hur läget var. Och avdelningsläkaren här säger att jag behöver vara här just nu. Så jag kommer stanna tills vi haft vårdplanering. Så att det verkligen blir till det bästa för mig så jag får lov att må lite bättre. Vända på skutan så att säga.
Skrev en status på Facebook om att ligga inne och att jag mår dåligt. Har aldrig varit så öppen förut. Fick sån sjukt fin respons att tårarna bara rann. Men nu går jag inte med hysch-hysch om vart jag är och varför. Och det känns befriande.
Dock längtar jag hem som en galning. Blev så påtagligt när jag träffade C och Inger idag. Men jag ska hålla ut detta. Ge mig fan på att bli bättre och att jag kommer bli piggare efter vårdplanering.

Slänger in lite bilder på mig som jag inte lagt upp än.

Och fick finaste chokladen av Inger <3