Är stark. Vilket jävla skämt.
Dagarna rullar på här. Och fort går dom. Snart är det höst på riktigt. Som jag längtat mysiga koftor. Doftljus. Alla vackra färger. Ja allt. Tror nog att dom nya medicinerna verkar väl. Är väl mer gråtmild än vanligt. Tror dock det är nyttigt att gråta ur sig lite. Har inte samma panikkänsla som jag haft innan utan är mer lugn. Och att humöret börjar jämna ut sig. Att det inte svänger i 180 så man knappt hinner andas emellan. Så det är alltid något.
Haft det riktigt jobbigt med sömnen nu dock. 6 dygn och 4 timmars sömn. Men däckade totalt natten till igår. Och sov större delen av dagen igår. Väldigt väldigt skönt. Märker ju själv vad sömnen faktiskt gör. Speciellt när man går utan. Hjärnan sammarbetar inte. Lättirriterad. Osv. Men nu back on track.
Höll på att bli skogstokig. Har Sveriges minsta badrum här i Karlstad och att leta produkter högt och lågt ledde till mindre sammanbrott varje morgon. Sagt och gjort. Åkte ut och köpte en hylla och ställde i hallen. Ack så skönt.

På återseende