Vänskap går åt bägge hållen. Nu när jag märker att det är en envägskommunikation hos en sk vän. Att alltid fråga hur hon har det. Hur det går osv. Men frågar inte ens hur jag mår. Nej tack. Det klarar jag mig utan

Så var det detta med sömnen igen, borde förstått det skulle komma ett bakslag av dess like.

Har ändå sovit helt okej med dom nya medicinerna men för tre dygn tog det stopp. Ingen sömn på två dygn, inatt tre timmar lite drygt. Och jag har precis förstått hur slut man blir av att inte får sova ordentligt. Hjärnan är seg, jag är seg. Och att man får sinnessjukt ångest för ingenting. Är det nån därute som är likadan ?

Får jag inte sova ordentligt snart så sliter jag av mig det lilla hår jag har kvar helt enkelt.

Annars förutom just sömn så mår jag helt okej. Pratade vidare med min fantastiska läkare på vårdcentralen igår om fortsatt smärtbehandling för ryggen och det var inga konstigheter. Jävligt uppfriskande med en läkare som ser mig för MIG och inte läser i journal där det står allt möjligt konstigt från psyk. Och just att värken inte är " ångest " som alla andra kallat det för. 1 1/2 har jag kämpat för att hitta en bra smärtlindring och nu har vi äntligen funnit den. Jag känner mig mer som mig själv än på flera år faktiskt. Spontanskrattar. Ler och jag ser faktiskt den gamla Jonna när jag tittar mig i spegeln, väldigt skönt.

Men ja idag storhandling sen måste jag verkligen försöka få lite sömn. Får be pappa komma upp med stekpannan :P