Mina böner är hörda. Äntligen lite regn och jag ligger här och småryser. Och det är SÅ j*vla skönt. Den här värmen har nästan tagit kol på mig. Jag har gråtit som ett barn och sagt att jag inte orkar mer. Ångesten har hängt över mig som ett jävla monster. Länge sedan det har varit så påtagligt som det varit nu. Men idag ett lite lättare hjärta. Även om jag försöker förstå vårdcentralen. Vi har äntligen hittat en medicin som funkar på min rygg, ja bara för att min läkare slutat då ska vi tydligen sluta med den ?? Wtf. För första gången på 1 1/2 år har jag varit smärtfri och nej nej då ska det räcka med alvedon. Vaaaaa ?? Ska jag trycka i mig hela burken då eller? Sånt här driver mig till vansinne. Men men thats life.

På återseende