Ju alltid vara positiv. Men idag är det svårt. När saker som inte får krångla krånglar då vippar humöret till nått mellan ångest och förtvivlan.


Men. Jag vill ändå skriva några rader om min underbara pappa och vad han betyder för mig.

Han har kallat mig skruttan ända sen jag föddes och det kommer jag nog alltid få heta.
Pappa är den som kan locka fram ett leende även när jag gråter så tårarna sprutar.
Vi har gått igenom mycket pappa och jag. Väldigt mycket. När ingen sa att jag skulle klara av att flytta hemifrån för att studera på annan ort. Då sa pappa enkelt " vi klarar det här tillsammans skruttan. Du och jag " och se. Jag gjorde det ju. Med pappas ord i ryggen i tre års tid så fixade jag det galant. Även om vi bråkat mycket längs vägen. Så vet jag att det bara är att ringa pappa om
Livet känns skit så är hans ord stöttande hela vägen. Och jag har helt enkelt världens bästa pappa. Att bara få krama om honom är något av det bästa jag vet. För där är jag trygg. Och jag känner en sån otrolig kärlek. Iom att jag inte har nån mamma så har pappa varit allt i ett. Och för det älskar jag honom från månen och tillbaka.

Pappa. Tack. Tack för allt.